Jag tänkte först inte använda bloggen något mer, men jag gillar att skriva här..

 

Har just nu haft den tuffaste perioden sedan jag fick diagnosen och medicinerna, skulle nog beskriva mig som kronisk trött. Min ork och energi är på minus och det enda jag vill göra är att sova, eller åtminstone ligga under täcket hela tiden. Det klassas nog som depression just nu..
Men jag försöker, försöker tänka positivt. Försöker använda tankekraften till att må bättre. Försöker jobba, göra saker jag tycker är kul. Tränar lite hemma också, då jag aldrig skulle komma till gymmet just nu. Försöker äta nyttigare. Försöka skippa sockret. Bara göra lite för att må bättre.. 
Jag har sänkt ena sömntabletten med en halva, för att se ifall jag blir piggare. Det kanske är att den är för hög och jag blir trött och dåsig dagen efter. Idag märks väl inte så stor skillnad, får se på ett par dagar om det märks något. Om inte annat slipper min sambo höra hur trött jag är hela tiden. Det är så svårt att förklara för någon som inte mött den här tröttheten, så förlamande. Det är så svårt att förklara med ord.

Jag tänker mycket på utlandsresan, det gör det lite lättare. Att snart får det bli roligt igen, att snart kommer jag må bättre. Snart är det vår och jag kan andas utan stenen på bröstet. Det gör mig glad i själen. 
Framtiden ger mitt hopp, även om den är oviss och gör mig totalt livrädd så är det spännande. Det är kul att bli äldre, det är roligt att bli utmanand av livet och vinna. Jag hoppas att motgångarna gör mig mer ödmjuk och tacksam.