we came so close, it was almost love.
Jag har velat länge ifall jag ska ens skriva här, men det verkar som jag skriver ändå.. Idag fick jag ett samtal av min läkare.. Inte den läkaren jag har på psykiatrin, utan den läkaren jag har haft på hälsocentralen som skrev remissen till hjärtkliniken för Långtids-Ekg (holter-ekg) eftersom jag fick hem ett brev av honom mitten av förra veckan. Att mitt hjärta slog slag på fel ställen, han förklarade det att mitt hjärta inte riktigt pumpar ut tillräckligt med blod.. Det är därför jag får hjärtklappning, yrsel, orkeslös och andfåddhet.. Och han har skickat en till remiss till hjärtkliniken för fortsatt utredning och behandling.. 
 
Jag har under hela resan med EKG och den biten försökt inte tänka så mycket på det, men ikväll kom det.. Ikväll blev det bara för mycket, håller dessutom på lägga till en ny tablett för att jag blivit för van med min vanliga sömntablett. Så tar två stycken nu varje kväll.. Så jag tror jag mest är extra känslig. Tidigare var jag ledsen och rädd för att jag började använda google.. Trött för att jag orkar inte äta några mer mediciner.. Trött på att jag kanske måste trappa ut litium för min bipolära sjukdom, för att mitt hjärta inte funkar? Det kommer kanske bli min början på sjukskrivning. Litium har varit min livräddare. Det är så många tankar just nu.. Men jag måste försöka trycka bort dom tills dess att jag har svar.. Just nu vet jag bara att det är något fel... Min första tanke efter att han hade ringt var: Hur jävla många koniska sjukdomar behöver man ha? Bipolär sjukdom, astma och allergi var inte nog. Utan vi kastar dit lite hjärtsjukdomar också.. Yey! Äsch. jag är nog lite bitter. Eller väldigt bitter idag.. Jörgen jobbar eftermiddag med, så jag är ensam med mina tankar.. Brukar inte vara någon höjdare..
 
Imorgon ska jag i alla fall på värdegrundsutbildning på Jang, första steget till att bli arbetsplatsombud.. Alltid något positivt i alla fall..