Hälsa.

Jag brukar aldrig ta promenader ensam, för det är rätt tråkigt. Men efter ett snabbt möte med en person som också var på promenad så började jag tänka.. En mening som fick mig att fundera, det där med att bränna fett. Är det verkligen mitt mål med att jag gav mig ut på en promenad? Efter en stund så insåg jag att jag vill uppnå hälsa.

Hälsa för mig är att vara lagom och att ha en balans. Mitt mål har skiftat, för det enda jag vill ha är en hälsosam kropp som är stark nog att klara mitt jobb och en framtida graviditet.. Det är mitt mål.. Pressen jag haft på mig, säkerligen bara min egna föreställning om hur jag ska se ut och vara. Jag avskyr orden banta, för det är en quick fix. Det är en diet, en kortsiktig lösning. Det är en livsstillförändring dom allra flesta behöver, även sänka kraven på sig själva och hitta en balans där du både tränar, äter nyttigt och samtidigt unnar sig.. 

När vi ändå pratar hälsa, tänkte jag skifta över till den psykiska hälsan. Jag blev erbjuden en plats i en terapigrupp som använder sig av IMR- Illness managment and recovery. eller som det heter på svenska "sjukdomshantering och återhämtning". Syftet är att jag en gång i veckan under 40 veckor ska lära mig att hantera min bipolära sjukdom. Jag har levt med den ganska länge och jag har bra många stategier för att klara av min vardag. Men det innebär inte att jag är färdiglärd. Det går alltid att bli bättre.. Kunskap är aldrig för tungt att bära som sagt!
Jag ser detta som en investering i framtiden, i mina framtida barn, i mitt förhållande till min sambo och framförallt en investering för mig själv. För att jag ska kunna bli en så bra sambo och mamma som möjlig
 
t behöver jag så mycket stategier för att inte låta min sjukdom gå utöver någon annan.. Jag vill kunna ge mina barn den bästa uppväxt de kan ha utifrån dom förutsättningarna jag har..  Jag hoppas jag kan vara det, det är en rädsla att jag blir sjuk. Eller nja, alltså jag tror faktiskt att jag har en sådan bra självinsikt att jag vet vad jag ska göra och att jag blir en fantastisk mamma.. Jag tror faktiskt det! 

Men nu ska jag sova, imorgon får jag äntligen träffa min sambo igen. Vi har jobbat om varandra denna vecka. Sovmorgon tillsammans med mannen i mitt liv, bästa kombon! <3
 
 

Brev två

Förra veckan kom ett till brev, denna gång medelande läkaren att jag i alla fall skulle slippa en pacemaker och att det var antagligen min litiumbehandling.. Det var precis som jag misstänkte, det är kanske medicinerna som förstör mig. Det är ju faktiskt meningen att dom ska få mig att må bra. Ytterligare en käftsmäll. Det som får mig att må bra, förstör mitt hjärta. 
 
Jag skulle ha ringt förra veckan och även idag, men hela förra veckan gick åt att bearbeta att jag har arytmi eller förmaksflimmer som det heter på vanligt språk.. Egentligen bryr jag mig inte om hjärtfelet så mycket, utan att jag är bara mest livrädd för att sluta med litium. Det är nog där skon klämmer egentligen, för jag vet inte hur mitt mående kommer att reagera. Jag vet inte om jag kommer kunna ha det liv jag har idag. Mitt jobb, mitt förhållande. Mitt liv i allmänhet. Jag vet inte, vet bara hur det var förut, innan litium. Där vill jag aldrig vara igen.  Allt jag har kämpat för sedan jag fick litium har varit bortkastat om jag ändå skulle hamna tillbak på ruta ett igen. 

Äh, jag är nog bara på dåligt humör idag och trött. Men det är så orättvist, eller nä. Jävligt orättvist.. Livet alltså.. Det var min tur att ha ett lungt och stilla liv, utan drama, utan sjukdomar. Bara få må bra och vara lycklig.. Min första sambo-tid har gått åt att oroa sig för hjärtat, litium och framtiden. Mitt humör suger och helst vill jag bara gräva ner mig under en sten ligga där tills förevigt... Hörshej typ!
 
 
Vi var på södra berget i helgen, detta var våran frukostvy. Magiskt om inte annat! ;)
 
 
 
 
 
 
 

we came so close, it was almost love.

Jag har velat länge ifall jag ska ens skriva här, men det verkar som jag skriver ändå.. Idag fick jag ett samtal av min läkare.. Inte den läkaren jag har på psykiatrin, utan den läkaren jag har haft på hälsocentralen som skrev remissen till hjärtkliniken för Långtids-Ekg (holter-ekg) eftersom jag fick hem ett brev av honom mitten av förra veckan. Att mitt hjärta slog slag på fel ställen, han förklarade det att mitt hjärta inte riktigt pumpar ut tillräckligt med blod.. Det är därför jag får hjärtklappning, yrsel, orkeslös och andfåddhet.. Och han har skickat en till remiss till hjärtkliniken för fortsatt utredning och behandling.. 
 
Jag har under hela resan med EKG och den biten försökt inte tänka så mycket på det, men ikväll kom det.. Ikväll blev det bara för mycket, håller dessutom på lägga till en ny tablett för att jag blivit för van med min vanliga sömntablett. Så tar två stycken nu varje kväll.. Så jag tror jag mest är extra känslig. Tidigare var jag ledsen och rädd för att jag började använda google.. Trött för att jag orkar inte äta några mer mediciner.. Trött på att jag kanske måste trappa ut litium för min bipolära sjukdom, för att mitt hjärta inte funkar? Det kommer kanske bli min början på sjukskrivning. Litium har varit min livräddare. Det är så många tankar just nu.. Men jag måste försöka trycka bort dom tills dess att jag har svar.. Just nu vet jag bara att det är något fel... Min första tanke efter att han hade ringt var: Hur jävla många koniska sjukdomar behöver man ha? Bipolär sjukdom, astma och allergi var inte nog. Utan vi kastar dit lite hjärtsjukdomar också.. Yey! Äsch. jag är nog lite bitter. Eller väldigt bitter idag.. Jörgen jobbar eftermiddag med, så jag är ensam med mina tankar.. Brukar inte vara någon höjdare..
 
Imorgon ska jag i alla fall på värdegrundsutbildning på Jang, första steget till att bli arbetsplatsombud.. Alltid något positivt i alla fall..
 
 
Visa fler inlägg