20180920

Jag älskar att planera, ordna och struktuera upp saker. Leta, googla, och fundera.. Jag älskar när jag får fria händer och bara får göra min egna planering. Jörgen är så van att jag håller reda på allt så när jag vart gravid och tappade hjärnan så blev det lite struligt. Han är lite bortskämd på det viset den mannen! 

Jag har nu suttit i två timmar och planerat våran sista weekend tillsammans innan vi får barn, vilket gör mig lite lätt grinfärdig. Jag är så redo att han ska komma, men jag får seperationsångest över att det aldrig kommer bara vara vi igen. Antar att det är en stadie av att bli redo. Så jag ville göra denna helg helt underbar och bara rå om varandra ordentligt innan vi blir föräldrar. Att kombinera våra intressen och göra det bästa av helgen är så kul. Lite av mig och lite av honom, så vi blir ett typ! Jag är nog verkligen en obtligt romantiker.
Därför är bröllopsplanerare högst upp på min lista över yrken jag kan tänka mig nu, dels för Jörgen inte tror på äktenskap så kommer aldrig bli en gift kvinna av mig så att planeras andras bröllop hade gett mig någon slags stimulans. Att helt grotta ner sig i detaljerna och se hur det tar sig när varje bit är färdigt och säcken knyts ihop! 

Jag hade ju tänkt att boka en intensivkurs och ta körkortet innan bebis kom, men tji fick jag. Tydligen är jag för gravid för att göra halkan. Så jag har bokat halkan i Januari i stället.. Segt, hade verkligen önskat att haft körkortet under vintern och första tiden ifall det blir en svinkall vinter och jag blir alldeles för rastlös att vara hemma..
Vill ju gärna inte ut och härja bland RS-virus direkt på buss och tåg.. Men januari är nog här snabbare än jag tror.
Känns nyss som vi var i spaninen och jag var i vecka 6 och nu är det slutet av septemeber och jag är i vecka 30. 
 
Vi hörs när vi hörs igen! :)
 
 
 

Love wins.

Jag försöker tänka på hur det brukade kännas, den där känslan av glädje. Jag vet att jag har så mycket att vara tacksam över och jag försöker övertyga mig själv om att jag kan känna glädjen. Men sanningen är att det är höst, i mitt liv brukar det bara betyda en sak. Depression. Inte för jag tror jag kanske är fullt ut deprimerad men den finns där bakom och lurar.. Känslan av att vara tom och inte känna något för något växer för varje dag som går, försöker ignorerar det och tänka att det kommer gå över. Och jag har bra dagar, igår skrattade jag med ögonen, med hela mitt hjärta. 

Jag är egentligen ganska peppad på förlossningen, det ska helt klart bli en spännande upplevelse och jag väntar med spänningen om hur jag kommer hantera smärtan. När jag har sån där superduper mensvärk så brukar jag mest gå in i mig själv och försvinna. Vill helst vara för mig själv och grina. Haha. Det kommer nog göra ondare än min ondaste mensvärk och jag är ganska smärttålig så vi får se hur det går. Jag kommer lätt ta alla bedövningar, bara för att prova. Lustgasen lär ju gå fet bort, eftersom jag hört att det känns som vara full och jag HATAR att vara full och tappa kontrollen.. Kontrollfreak deluxe här.
Det jag däremot är mest rädd för är vad som kommer efter, så rädd att jag ska hamna i någon förlossningsdepression och som bipolär har jag större chans att hamna i förlossningspsykos. Det är därför vi får vara kvar på sjukhuset för sätta in medicinerna tillbaka och för att hålla lite extra koll.. Det är nog därför förlossningen i sig inte känns så skrämmande, men det kan gå hur bra som helst också. Vi får helt enkelt se.
 
Förra veckan var vi på TUL (tillväxtultraljud) och han är alldeles perfekt. Han skulle i vecka 29 (28+5) väga 1375 gram och han vägde 1 gram över. Lilla älsklingen<3 

 
 
 
 

20180905

Jag blir ibland alldeles mörkrädd när jag läser facebook och hör människors åsikter, det talas om oss som är vänster som pack. Är jag pack för jag värnar om andra människor, för jag anser att alla är lika värda? Oavsett om du är född i sverige eller invandrat till sverige. Jag anser att min skatt gärna får gå till människor som inte har det lika bra som mig och då är jag ändå en av personerna som är "svaga" i samhället.
Jag kommer alltid vara beroende av att människor i detta land tänker på mig som kronisk sjuk och välfärdsarbetare. Och som välfärdsarbetare så måste jag ställa frågan, hur hade ni tänkt finansera vården, barnomsorgen osv ifall vi sänker skatter? 
Jag har fått höra att avgiften för förskolan och fritids är väldigt dyr, men hur mycket billigare blir den om vi sänker skatterna? Hur tror ni sverige har råd att finansera gratis sjukvård, tandvård och bidrag till glasögon för barn om vi inte har våra skatter? 
Trots min halvtidsjukskrivning (för en sjukdom jag inte har valt själv och jobbar hårt med) så betalar jag gladeligen skatt varenda månad. Jag är fan stolt att betala skatt, trots att jag får ut vad många männuskor betalar i skatt. Jag är stolt över Svergies skatter och väldfärdssystem, även om det långt ifrån är fläckfritt. Det behövs mycket jobb och engagemang. Men jag tror inte att sänkta skatter är svaret på det.

Jag hade nyss ett samtal med min syster och insåg att det hade inte spelat någon roll för mig om jag hade haft 20 tusen mer i månaden. Vad ska jag ha dom till? Vad kan jag köpa som gör mig lyckligare?
Absolut ingenting!
Jag väljer att plocka ur mindre dagar på föräldraförsäkringen för att mitt barn INTE ska hamna på förskola för tidigt. Då nyare forskning visar att det kan påverka barnets förmåga att hantera känslor i framtiden och att de inte har något begrepp på tid och rum, så de kan inte förstå hur länge jag som förälder inte är där. Jag har inte valt att skaffa barn för att han ska behöva hänga på förskolan. Jag har även enligt avtal rätt att gå ner i tid under barnets första 6(osäker här?)åren, vilket jag också kommer göra. För återigen, vad kan pengar ge mig som är viktigare än tid med mitt barn?!

Pengar, konsumtion och jag:et, verkar vara det viktigaste för människan idag.
Vad har hänt med våran värld? Och mäniskor kallar mig pack för jag röstar vänster.
 
 
Visa fler inlägg