heejeh

Det är fascinerande hur lätt man kan leva i förnekelse, eller kanske man inte vågar inse fakta.. Livet händer, sjukdomen händer.. För ca 4 veckor sedan blev jag sjuk, en sak efter den andra.. Tappade rösten, hosta, överansträngning i stämbanden, feber.. Vilket resulterade i kortisonbehandling, antibiotika och sjukskrivning.. 

Jag tror att jag blev sjuk för tvingar mig själv att leva trots att min sjukdom säger att jag borde vila.. Att min kropp säger ifrån, eftersom jag så sällan lyssnar.. Det tar ju stopp någon gång.. Dom här veckorna har varit pissigt jobbiga, att vara hemma, bara ligga på soffan och vila.. I flera dagar.. Ibland har jag nästan gråtit för det kliar i min kropp, rastlösheten.. 

Idag är första dagen på flera veckor jag inte känner utmattad, där trycket på mitt bröst har lättat.. Jag ser faktiskt fram emot att gå till jobbet på onsdag.. Jag känner mig glad och pigg igen, har nog haft ett ganska långdraget depressivt skov

Skriv inläggstext 

Publicerat i Allmänt