Halfway right.

Igår var jag på läkarsamtal på psykatrin, det där samtalet jag talade om i mitt förra inlägg. Men glädjen blev kortvarig, det var ganska tydligt att han ville fokusera på min bipolära sjukdom. Att jag varit sjukskriven i olika variationer i fyra veckor brydde han sig inte särskilt mycket om. Under min sjukskrivning har jag kommit ihåg att ta alla litiumtabletter, har egentligen en på morgonen också. Men alla som har träffat mig på morgonen förstår nog att jag ytterst få gånger kommer ihåg den. Men vi sänkte dosen på litum så jag bara har två på kvällen och höjde lamotriginet det dubbla, vilket innebär att jag har en vidrig huvudvärk idag.. Fasiken vad negativ jag låter, men jag vart besviken, för att jag vet att jag inte orkar jobba min vanliga tid.. Är verkligen livrädd för jobbhelgen. För hur min första semestervecka kommer gå åt att återhämta mig från den.. 

Men för att vara lite positiv, så fick jag känna på hur det kändes att vara mig själv igen under sjukskrivningen. Att vakna med energi och glädje. Helt fantastiskt, det har fått mig att inse att det måste ske en förändring. Det är så svårt det här, för jag trivs egentligen väldigt bra på mitt jobb och mina arbetskamrater. Det är min hjärna som inte klarar av det. Eftersom jag blir hjärntrött väldigt snabbt. Det suger lite att man inte har några miljoner på kontot så jag hade kunnat gå ner till 50%. 
 
Aja, det blir nog bra i slutändan. Nu räknar jag ner dagarna till semester börjar och resan till Korfu i slutet av augusti.. Därefter försöker jag locka med mig min sambo till New york nästa år, förhoppningsvis så lyckas jag att få till en resa i april. Håll tummarna att jag äntligen ska få se staden som aldrig sover! :D
 
 
 
Publicerat i Allmänt