Var länge sedan jag skrev här nu, egentligen har jag massvis att skriva. Men allt låter så fånigt, så jag låter bli. För jag har det bra, ibland måste jag nypa mig i armen.. Hur kunde jag ha sådan tur?
Jag tror att jag bara haft tur, sådan tur som har träffat rätt personer vid rätt tidpunkt. Människor som har funnits där utan att egentligen göra något. Bara påminna mig om det bra i livet. Det är sådant som får mig att fortsätta kämpa. Att J klev in i mitt liv och och ger mig så mycket, mer än jag någonsin trodde en annan människa kunde göra.

Men jag blir besviken och ledsen, när folk tar sig rätten att tro saker. Att tro att jag har fått saker gratis, är inte rättvist. För ingenting är gratis här i världen. Jag har verkligen kämpat, jag har tappat tron på mig själv och sedan rest mig upp. Att jag sedan tror på att det bara är en själv som kan förändra sitt liv, det är så sant. Jag anser att man måste ta itu med sitt liv och sina känslor kring saker för att man ska komma tillro med sig själv. Att inse att ja, såhär ser mitt liv ut. Antingen accepterar jag det eller så gör jag något åt det. Vi har alla något bra här i livet, välj att se det. Punkt.

Nu ska denna über positiva människa sova, och ladda för över 60 timmarsarbetsvecka! :)
God natt och sov gott.