20150604

Jag har verkligen hur mycket som helst att skriva faktiskt.. Men får bli liiiiite.. På måndagen var jag på avdelningkontoret och gick igenom lite papper och fick se lite vad mellersta norrland har för planer för den regionala ungdomsgruppen.. Tisdagen flög jag till Stockholm för att träffa den centrala ungdomsgruppen.. Var faktiskt riktigt intressant, även fast jag är helt ny på detta så fick jag med mig mycket av alla människor jag träffade dom här två dagarna.. :)

Men nu till en annan sak, jag har suttit och läst igenom kommentarerna om tv-serien Mina två liv som Ann Heberlein har gjort.. Många "bipolära" tyckte att det var en missvisande bild av bipolär sjukdom.. Eftersom väldigt många av dom som skrev tyckte att deras arbetsförmåga inte var bra.. Sedan läste jag på en blogg som jag brukar kika in på ibland och den här meningen "Det blir för stressigt för någon med min problematik" provocerade mig så otroligt.. Hon pratar förövrigt om hemtjänsten. Jag menar, jag brukar ibland känna att jag inte får ha diagnosen eftersom mitt liv funkar ganska bra ändå.. Utan man ska leva på socialbidrag och vara sjukskriven alt sjukpensionär för att man ska platsa bland dom bipolära..
Jag blir riktigt irriterad när människor drar oss alla över samma kam.. Vi är lika men ändå så olika. Mitt liv är långt ifrån enkelt även fast jag klarar av att jobba.. Jag tar mina mediciner, lever väldigt inrutat och enkelt liv.. Jag klarar oftast inte av att dricka alkohol för risken att jag får ett depressivt skov är stor.. Jag är deprimerad från augusti till februari.. Men jag är även jävligt envis och det är många mornar som jag vill bara aldrig vakna och ändå kliver jag upp och går på jobbet.. Men så är jag jävligt duktig på fejka.. Att ta till vara på dom små stunderna av glädje.. Att få en kram från en brukare på jobbet kan göra att jag orkar resten av dagen.. Blir det riktigt jobbigt åker jag till min syster och umgås med pojkarna.. Det ger mig så mycket! 

 



Publicerat i Allmänt