Det har varit lite som terapi att skriva här och på min gamla blogg, men jag har precis samma känsla som jag hade när jag slutade på psykiatrin, att det är tid att släppa taget och börja leva. Jag behöver inte bloggen längre och för att vara helt ärlig så har jag bara haft den som ventilation under tiden jag har lärt mig leva med sjukdomen.. Det känns som jag har börjat ett nytt kapitel och vill släppa taget, så jag kommer låsa bloggen och spara den som ett minne att jag överlevde detta, att med ren vilja så tog jag mig igenom det svåraste och det gav mig ett helt fantastiskt liv som jag aldrig hade kunnat ana.. 

Jag läste ett inlägg från ifjol runt den här tiden och mina önskningar är ganska annorlunda inför 2016 än vad jag hade för detta år.. Jag är egentligen ingen människa som tror att livet blir bättre för att det är ett nytt år. Men däremot ska det bli spännande att se vad livet tar mig härnäst.. Samtidigt ska det bli riktigt häftigt att få bli gammal. Ja, hör och häpna. Jag trodde aldrig jag ens skulle leva tills jag blev 25 och nu har jag förhoppningsvis 50 år kvar av livet att leva.. Det ska bli spännande.. Mentalt är jag nog redan dubbelt så gammal som min riktiga ålder är. Åtminstone ibland! ;) 

Men för att vara lite realisktisk, jag har fortfarande min sjukdom och det innebär att ett skov kan komma från ingenstans.. Men jag vet hur jag ska hantera det och jag vet att det går över och att livet blir bra igen.. Samtidigt vill jag tacka alla fantastiska människor som funnits där och finns där för mig, ni är helt fantastiska allihopa. Vill inte skriva några namn, men ni vet precis vilka ni är! <3