Vet ni vad jag kom och tänka på häromkvällen när jag skulle ta min kvällsmedicin, att fyra små ynka piller gör att jag har ett normalt liv. Litium tar bort både mina sväningar, lindrar mina depressioner och tar bort hypomanin. Lamotrigin hjälper även till med att lindra depressionerna och Imovane hjälper mig att sova.. Dom fyra tabletterna är min livräddning, de tar mig ur sjukdomens grepp och ger mig tillbaka mitt liv igen. 

Jag är egentligen väldigt glad att jag fick min diagnos, det har underlättat mitt liv väldigt mycket.. Även om det har gått 2½ år för mig att komma till en väldigt stabil nivå så har det varit värt varenda sekund av lidande.. Jag har läst så många böcker och bloggar att jag började förlora hoppet om att vara skovfri en längre period. Men litium gör verkan och jag behöver inte vänta halva mitt liv innan jag blir stabil nog att jag klarar av höst/vintern. Om några månader firar vi 3 år tillsammans och ifall mitt mående fortsätter i denna takt så kommer jag faktiskt fira den 25 april.. Fira min resa, mitt liv och mig själv. 

Sedan vill jag skriva några ord till er andra som inte riktigt är där ännu, Ge inte upp. Kämpa lite till. Det kommer ljusa, det kommer bli bättre.. Låter som klyschor men det är så sant. Det går att kunna leva ett bra liv med psykiska sjukdomar. Människor är inte så dömande som ni tror. Tala om det, var öppen med eran sjukdom. 
Var ärlig och låt det ta den tid det behöver. Det är så himla värt i slutändan. Jag lovar med hela mitt hjärta.