A drop In the ocean.

Idag vann du, du tog över mig och gav mig en käftsmäll. 1-0 till sjukdomen. Det blev ett wake up call, ett tecken på att jag måste ta det lungare. Jag kan inte göra allt på en gång, måste inse att jag inte orkar lika mycket som alla andra. Men det är svårt eftersom jag inte ser mig som sjuk längre. Jag kör bara på, hela tiden. Tills det är stopp, tills sånna här dagar när tårarna rinner konstant.. Min kropp sade upp sig idag, vaknade med att jag knappt kunde svälja och feber. 

Det var lättare att vila när jag var timvikare, det var bara ta bort tillgängligheten och fara till Sundsvall. Jag har inte varit i Sundsvall på evigheter. Jag saknar att ha lite ensamtid med pojkarna, titta på barnkläder i det oändliga med syrran. Snart är jag 5-dagars ledig. Bara tid med familjen och en utgång (hör och häpna) med brudarna. Fast utgången slutar säkerligen precis som alla andra gånger att jag går på Ullas vid elva och går hem och lägger mig.. Haha. Festa är inte riktigt min grej längre.. Jag är mer en mysa i soffan med ett glas vitt tjej..