Jag får så dåligt samvete, eftersom jag har allt.. Det värsta är att jag kan inte ens känna glädje över det. Hur kan jag ha allt och ändå känna mig så tom? Allt jag gjort idag är vad som förväntas av mig, jag ler när jag ska, skrattar och är vänlig när jag måste.. Jag gör mitt jobb klanderfritt. Men ändå känner jag ingenting. Det är ingen som hade kunnat gissa att jag är deprimerad, jag är så duktig att fejka mig igenom det mesta. Egentligen borde jag ha förstått att drömmarna skulle vara en start på en depression.. Det är inte egentligen så illa, det är mest tomt inom mig. Det finns värre känslor att ha. Jag är riktigt känslig period, så det kan även vara pms som spökar. Pojkarna lämnde ett röstmedelande igår eftersom jag inte kunde svara. Jag vet inte varför, men jag grät. Precis som jag gör nu när jag skriver detta..  Det är mycket som händer just nu, både privat och på jobbet. Stress är det ordet som beskriver mitt liv.. 

Jag borde ha sovit förlänge sedan, imorgon jobbar jag 12 timmar med 60x2 minuters rast.. En timme på förmiddagen och en timme på eftermiddagen..