Trots att jag har jobbat den här helgen så har jag gått runt med en konstigt lycklig känsla i kroppen, trots tröttheten så har jag glidit runt och känt mig nykär och bara glad i livet. Det är sol ute, våren närmar sig med stormsteg och min sjukdom kikar nästan aldrig fram nuförtiden. 

Det är ganska roligt vad livet kan ändras, både till det bättre och sämre. Jag trodde aldrig att någonsin att killen som jag pratade med en mening på Juldagen 2015 skulle vara min sambo idag.. Tidigare har jag inte vågat släppa in någon, i rädsla att min sjukdom ska ta över och förstöra. Men den här mannen accepterade både mig, sjukdomen och katten (trots att han är allergisk). Att han älskar mig trots att jag är lite virrig, halv knasig, glömsk och psykiskt sjuk. Denne man kan reta gallfeber på mig, men ändå få mig att skratta så jag kiknar.. Det är så här det ska vara, det är så här det borde vara för alla. Den här kärlek.. På riktigt. ♥