Jag var så peppad innan jag var gravid att jag skulle skriva i bloggen, speciellt eftersom det antagligen skulle bli tufft. Vilket det har varit också, men jag har inte orkat skriva. Eller så kanske det inte är lika viktigt längre för mig..
För om ingen visste, så skulle ingen döma mig.. Ingen skulle titta på mig och säga att jag valde fel och kommer välja fel. Att bli mamma, hela rollen innebär också att man får ta en hel del tips och råd man oftast inte ber om. Jag har inte varit redo att bli dömd för mitt val att behålla medicinerna. Kanske inte någon som bryr sig och rädslan sitter i mitt egna huvud..Vem vet?

Jag har idag en låg dos av litium, ca 0.3-04 mmol. vilket också är lägsta dosen som är verksam för själva litiumet. Den gör att bebis har ca 1,4 % extra chans att få hjärtmissbildningar. Imovane och melatonin har jag kvar för att jag sover inte utan dom. Det är ingen mening att ens försöka trappa ur dom..Men jag har sänkt dom till minsta dosen också för att minimera procenten något.. Allt som allt är det ca 2-3 extra procent chans att bebis skulle få någon typ av missbildning eller bli påverkad.

Jag har oroat mig för ultraljudet enda sedan jag plussade, skulle den vara frisk? Skulle jag ha osakat något? Skulle vi bli tvungen att avbryta graviditeten. Jag tror ingen förstår känslan när hon sa allt såg bra ut. All nervositet, rädsla och ångest bara rann av mig och kvar vart bara ren och skär lycka. Älskade lilla livliga bebis som drog av ett leende. Mitt hjärta smälte. Åh, så sjukt att man känner så mycket kärlek för någon man aldrig träffat. Jag lägger ofta handen på magen när jag känner honom och ler. Min älskade lilla son..

Om 3 veckor ska vi tillbaka för att kolla till hjärtat igen på honom, men jag har en bra känsla. För första gången i den här graviditeten. Blir ett tillväxtultraljud i v28 också..

Det här nedan skrev jag i maj men publicerade aldrig det.. Haha.

Hur har dom 12 första veckorna varit hitils då?
Ja, kräkningar, illamående, kronisk förstoppning, tuttar som lika stora som Pamela Andersson. Jag är inte helt imponerad av detta alltså. Min gamla ätstörning har förstärkts sedan jag blev gravid, Det är sååååå jävla svårt att hantera dom kroppsliga förändringarna. Jag har bestämt mig för att jag kommer vara helt clueless om vad jag väger under hela graviditeten. Bara för att slippa ångest.. 
Jag har dessutom mått vädigt dåligt psykiskt, det är svårt att leva utan medicin. Utan att ha någon som tar emot mig när jag faller.. Det blir ett väldigt djupt fall och man måste kämpa så mycket hårdare att komma upp igen. Men skam för den som ger sig! Drömt sjukt mycket marddrömmar, varenda natt att min sambo är otrogen mot mig som gravid. Haha. Sjukt osköna drömmar!