If you could see me now.

Jag trodde inte jag skulle låsa upp bloggen igen, även fast jag varit bra sugen ett par gånger. Just nu är jag inne i en tid där jag nog helst vill nypa mig i armen för att verkligen se att mitt liv inte är en dröm.. Samtidigt så sticker det dåliga samvetet i mig.. Dom flesta har inte lika tur som jag har haft, vill så gärna att alla ska få uppleva när livet vänder. När alla pusselbitarna faller på plats.. Det är magiskt. Ibland är jag nog kär i livet.

Idag var jag till skolan och hämta lite papper, pratade lite med Kerstin och på måndag börjar jag.. Jag har tagit semester nästa vecka så jag hoppas att hinna bli klar innan söndagen med uppgifterna och skrivit en bra bit på arbetet. Prövningen på ena kursen kommer ske om dryga 6 veckor.. Den är jag nog mest nervös över med, men det kommer gå.. Det måste gå.. Jag har börjat hoppas, det gör mig nervös. Men jag vet att jag kommer bli väldigt besviken ändå, oavsett om jag hoppas eller inte. Kanske livet har lite mer tur till mig. :)