Du är aldrig ensam.

Vad har hänt med mig? Jag har aldrig varit en person som är i behov av att prestera, att alltid vara duktig och ta på mig saker och hjälpa andra hela tiden.. Hela mitt liv går ut på att ta hand om andra människor.. Jag har enormt höga krav på mig själv och har ett enormt behov av kontroll..

Började skriva detta inlägg för ett bra tag sedan, har hunnit prata med min syster och analyserat. Jag tror att eftersom jag har ändå varit väldigt stabil, åtminstone jämtfört med hälften av mitt liv så vill jag presetera. Jag har aldrig tidigare kunnat göra det, eftersom mitt liv ständigt har varit ett kaos. Så nu tar jag på mig alldeles för mycket och vill göra allt, helst på en gång.. Något i mitt liv måste minskas ifall jag inte ska gå in i väggen, det är lättare för mig att nå dit, eftersom jag har min bipolära sjukdom.. Vilket gör mig svagare för påfrestningar. Men samtidigt jag vill göra så mycket saker och hinna med. Jag lever som att dagen är den sista. Oftast glömmer jag bort att njuta av det liv jag har jobbat så hårt för att få.. Så många timmar har jag spenderat att analysera mitt egna beteende och lära mig att göra annorlunda än vad jag gjort tidigare. Jag har verkligen lagt in hela min själ för att jag ska kunna leva ett bra liv, utanför sjukdomen.. 

Jag har några semesterdagar att ta ut, så ut så någonstans i börjar av december ska jag ta ut dom. Jag behöver verkligen vila. Ta dom dagarna innan eller efter en ledig helg så jag får lång ledigt.. Annars ser mitt schema ganska fullt ut..
Nu ska jag krypa ner i min nybäddade säng och hoppas att jag somnar snart, är lite nervös över dagarna som kommer.. Men hoppas ni får sova gott inatt.

Bjuder på en bild från i våras när vi var i Kalymnos.. Jag måste åka tillbaka dit, sådan otrolig mysig Ö!
 
 
Och en när Bäbis och jag hade lite chill i sängen en dag.