Alex berättade för mig att det var en tjej som hade kommit fram till honom och sagt att jag var en förebild, det är så jäkla roligt att jag kan vända sjukdomen till något positivt och göra något bra med den.. Jag har några planer för framtiden när det kommer till den här biten.. Bland annat försöka få ihop en grupp tjejer/killar med psykisk ohälsa.. Då pratar jag om en yngre målgrupp.. Det hade varit så bra att försöka få ihop en stödgrupp, där vi alla med olika diagnoser kan lära av varandra..Även om våra sjukdomar är så annorlunda så handlar det ändå i slutändan att leva ett så bra liv som möjligt.. Tips och knep för att hantera dom dåliga dagar och hur man berättar för människor att man har en diagnos.. Jag är ju som sagt väldigt öppen med att jag är sjuk så jag vill hjälpa andra att vara öppna med sin sjukdom.. Att vara sjuk i hjärnan är inget att skämmas ( jag tycker det låter bättre med hjärna än huvudet) och jag vägrar låta fördommar om psykiska sjukdomar förstöra mitt liv. Det borde ni med.

Jag vet själv rädslan när man berättar att man har en psykisk sjukdom. jag var så nervös. aldrig varit så nervös i mitt liv..Jag berättade att jag hade en sjukdom som heter bipolär och gav dom en liten broschyr jag hade själv fått från psykiatrin när jag fick diagnosen. Jag minns mest att jag var livrädd att de skulle behandla mig annorlunda, men var även noga med att berätta att det är bara att fråga ifall det var något.. Min pappa var svårast att berätta för, jag vet inte riktigt varför.. Men jag svammlade ut allt på telefon en kväll. Dom flesta veckade tycka att det var skönt för mig och jag ångrar aldrig någonsin mitt första möte med psykiatrin, det har verkligen förändrat mitt liv.