Det har nu gått en vecka sedan jag blev sjukskriven på 25% och jag måste säga såhär nu med facit i handen att varför har jag inte gjort det här tidigare? I helgen har jag jobbat, igår kväll kom jag hem och hade energi över. Det ni.. Det har varit korta pass hela helgen och jag slutade ett idag, så fantastiskt.. Det var ju totalt värdelöst att behöva bli sjukskriven, kändes som ett enormt bakslag. Jag försöker alltid sträva att vara den bästa av mig själv och jag är väldigt självkritisk så ska jag vara helt ärlig kände jag mig som en totalt misslyckad människa. Vilket jag vet att jag inte är. Men ja.. Hjärnan spelar en ett spratt ibland.
p.s varning för ett långt inlägg.

 

När vi ändå är inne och pratar om sjukdomen så tänkte jag faktiskt förklara lite mer i detalj om min bipolära sjukdom och om mina mediciner. För senaste tidens händelser har gett mig en förståelse att andra människor inte riktigt förstår vad jag behöver göra för att hålla mig "frisk" eller ja symtomfri kanske jag ska använda mig av..

 

På bilden nedan ser ni min räddning, det som gör att jag ens har ett liv. 6 stycken tabletter som jag behöver ta varje kväll antagligen resten av mitt liv.

 

Litium tar jag två tabletter av, vilket ger mig en dos på ca 0,4 mmol/l. Vilket är en väldigt låg dos av litium men eftersom jag fick acne när jag höjer dosen så har vi kommit överens om att det är bättre att ha en låg dos än ingen dos.. När jag började med litium hade jag 5 tabletter och ett värde på 0,8 mmol/l. Dubbelt så högt. När jag tar litium måste jag vara nog att inte ändra min kost så jag äter mer salt eller mindre salt.. Jag ska egentligen inte heller dricka för mycket kaffe då det ändrar salt och vätskebalansen, vilket innebär att min litiumdos kan ändras antingen mer eller mindre. Jag tar även blodprov var 4:e månad för att mäta litiumbalansen.

 

Den stora i mitten är 200mg lamotrigin, vilket används både mot epilepsi och bipolär sjukdom.. och hjälper mig att inte få sådan kraftiga depressioner. När jag i somras gick ner till två tabletter av litium så höjdes denna med 100mg.. Det har funkat bra för min del hitils för att få ett någorlunda bra liv.

 

Dom 3 sista tabletterna är sömnmedicin, ironiskt att ena halvan får mig att må bra och andra får mig att sova. Haha. Men jävlar vad svårt jag har att sova..

Jag har två tabletter av melatonin. Melatonin är ett hormon som vi alla människor har i kroppen som gör att vi blir trötta och sömnig.. Första gången jag provade detta läkemedel fick jag nästan ett halleluja-moment.. Det kändes som att jag somnade på riktigt.. Jäklar vad skönt det var.. Jag blev lite lagomt varm i kroppen och kände hur jag blev trött och tillslut somnade jag.. 
Min sista lilla tablett är Imovane( mer känt som zopiklon), jag har max dosen på 7,5 mg.. I början var den grym, men som med all narkotikaklassad medicin så är dom vanebildande.. Jag är beronde av Imovane, men skillnaden vissa ibland har svårt med är att man kan vara beroende av en sak, men inte missbruka den.. Men ibland så märker jag av den mer eller mindre.. Ibland blir jag helt borta, får minnesluckor det känns som jag är full. Ibland biter den inte alls på mig.. Helt sjukt att ha 2 olika sömntabletter och ändå inte kunna sova. Jag tror faktiskt inte många som förstår frustationen att ligga där och veta att man har sömnmedicin i kroppen och ändå går det inte.. Åh, man blir tokig ärligt talat.. 

 

Sista dagarna i Korfu började jag varva upp, sov inte många timmar på nätterna. Sedan dess har jag snittat 4-5 timmar varje natt och det var i lördags det började vända. Jag sov ca 10 timmar i stället. Men jag har inte mått bra som jag brukar göra, utan jag har känt mig väldigt nedstämd. Haft mycket ångest, men ändå har varit pigg och vaken i hjärnan på ett helt annat sätt. Det har nästan rusat i hjärnan ibland. Men jag har nog haft ett mixat skov. Ett depressivt och hypomaniskt skov i ett. Det ni. Haha. Aja. Det blir bättre.