Borde nog egentligen sova vid det här laget, men jag kan inte och vill egentligen inte sova själv.. Men så går det när man har en karl som drar till London utan mig.. Snäll kille typ! ;)

 

Jag insåg en sak idag, förövrigt. Hela denna fitness bubbla. Det är inget jag orkar med längre, min träning kommer ta mig till hälsa. Inga synliga magrutor eller dieter. Jag tänker träna för att kunna äta vad jag vill. Ångest, för att jag inte hinner till gymmet, eller ångest för att jag äter kolhydrater (som varenda jäkel slutar med just nu) att hitta en balans mellan maten och träningen är bättre än att gå på massa dieter. Jag är strängeligen motståndare till just dieter också..
Jag skulle vilja kalla det livsstilsförändring, för under tiden du äter din diet går det bra. Men sedan då? Du måste ju ändra hela ditt tankesätt kring mat, hälsa och träning rent överlag innan du kan få en långsiktig lösning.. Jag väljer att acceptera att jag ser ut som jag gör, för jag kan älska min kropp oavsett vad jag väger. Det är inte vågen som ska bestämma över min lycka..Det är befrielse att inte ha konstant ångest eller tänka på träning varje sekund av dygnet.. Det ska inte vara ett tvång att gå till gymmet, det ska vara roligt och peppande.
Försöker bara få fram att vi måste lära oss att älska oss själva lite mer, att vi ska vara stolta över dom vi är. Du är bra på ditt sätt och jag är bra på mitt sätt, tillsammans är vi bättre än bäst.. Så älska dig själv, var stolt över den du är och var bara du. Det räcker gott och väl.. Så glöm aldrig bort att du duger precis som det.. Tänka sig att det tog mig 26,5 år att inse det själv.