Började dagen med ett samtal från planeringen. sedan var det bara och gå till jobbet.. Det var fruktansvärt tungt idag men det gick det med.. Dessutom höjde jag dosen av sömntabletterna igår så jag känner mig dåsig.. har vaknat flera gånger dom senaste nätterna så jag provade att höja.. Men vaknade ändå kl 3 och hade svårt att somna om.. Irriterande.. Imorgon är jag dock ledig.. Känner redan rastlösheten krypa fram.. Dels för jag är sjuk så jag kan inte ens träna.. Bästa med att vara sjuk är att jag alltid låter mig själv äta massvis med kolhydrater, så jag har ärligt talat ätit 8 mackor i helgen.. ÅH, jag älskar verkligen mackor.. Med massa pålägg och ännu bättre.. OST!! Det är verkligen ett under att jag inte är tjock faktiskt.. Så mycket mat jag faktiskt trycker i mig ibland.. Igår vart min frukost 2 baguetter med ost, sallad,skinka, gurka.. 2 glas äppeljucie och en protienbar och en celsius..  Bara det måste vara över 1000kalorier.. Gott vare och jag ligger stabilit på 58kg.. Så jag kan nog äta massvis med mat tills jag är frisk igen.. 

Just nu är jag inne i något funderingsfas igen.. Jag blir alldeles brydd till varför jag har blivit psykisk sjuk.. Speciellt bipolär sjukdom är en genetisk sjukdom. Alltså, borde nog fler än jag vara bipolär i min släkt.. Fast ja, det kan var så illa att jag faktiskt är 1% av dom som inte har någon annan i sin släkt som är bipolära och ändå blir det.. Ja.. det kan man verkligen kalla otur i så fall.. :P 
Det är alltid något jag funderat över, enda sedan jag fick min diagnos.. Vart kommer den ifrån egentligen?
Förövrigt firar jag och min diagnos snart 2 år tillsammans.. Känns som jag satt på läkarsamtalet igår och jag fick två olika broschyrer.. En om Litium och en om bipolär sjukdom.. Gud vad mycket som har hänt under dom här två åren. Vad jag har vuxit och vad jag har utmanas och växt.. För drygt 1 år sedan avslutades nästan all min kontakt med psykiatrin.. Har haft några få läkarbesök för att kunna följa upp i medicineringen men annars sköter jag det mesta själv..  Jag klarar av dom depressiva skoven själv och blir det för jobbigt åker jag till Sundsvall eller så jobbar jag gärnet.. För mig funkar det bäst om jag är sysselsatt när jag mår dåligt.. Ligger jag hemma och deppar blir det hundra gånger värre.. Skulle aldrig stå ut att vara sjukskriven.. Mest för jag är rastlös hela tiden.. 
Träningen har verkligen blivit ett verktyg för mig att hantera vardagen, oftast går mina pass bäst då jag mår sämt.. Dels för jag är så jävla förbannat på att jag är sjuk att jag har så mycket ilska som ska ut och pushar mig alltid mer då.. Sedan försvinner en del av ångesten och jag känner mig piggare efteråt.

Jaja.. Nu ska jag göra middag och faktiskt äta middagen här i sängen och fortsätta kika på house en stund till..